Aseas elbilar långt före sin tid
(Publicerad i VLT-serien Frågor om förr den 23 mars 2009)
Elbilar är framtiden, sägs det. Krisdrabbade bilföretag jobbar för att bli först med utsläppsfria fordon. I Västerås är elbilar inget nytt. Asea utvecklade egna eldrivna lastbilar redan på 1920-talet.
Lars Erikols i Aros motorveteraner undrar om det finns några bilder på Aseas elbilar.
Den första eldrivna lastbilen hade en trubbig nos och kallades Suggan i folkmun. Den började tillverkas av Asea 1925. Suggan lastade mellan två och tre ton och kunde köra 25 kilometer i timmen.
Batteriet klarade upp till sex mils körning per dag.
Under andra världskriget, och importen av bensin och diesel ströps, ökade intresset för elbilarna. Regeringen var beredd att stötta utvecklingen. Medierna frågade om elbilen rentav kunde ersätta gengasen?
Det var då Asea kunde visa att elbilar minsann inte var någon nyhet. Ett dotterbolag, Svenska Elektrobil AB, hade sedan länge utvecklat sådana fordon. När VLT intervjuade chefen Sven Norrman 1943 kunde han, inte utan stolthet, konstatera han att ”elbilen inte var någon krisprodukt eftersom den hade använts inom Asea i två decennier”.
Aseas interna transportkompani. I september 1931 ställde Aseas transportavdelning upp sina fordon inne i Mimerkvarteret. Närmast kameran står några vanliga lastbilar, sedan följer tio trubbnosiga elbilar. Foto: ABB centralarkiv.
Asea hade bara goda erfarenheter av sina elbilar, sa Norrman. Bilarna laddades på nätterna, när strömmen var billig, och kunde sedan köra runt med varor i Västerås med omnejd hela dagen därpå.
Bilarna behövde nästan aldrig repareras och gummit på däcken slets inte lika snabbt som på andra bilar, eftersom elbilen genomgående höll lägre fart. Den startade och stannade mycket mjukare.
Sven Norrman menade att Aseas eldrivna fordon var billigare i drift, jämfört med bensinbilar, även i fredstid.
Asea hade 1943 hunnit med att sälja 190 av sina lastbilar till 149 företag. Flera av dem rullade förstås i Aseas egen inre tjänst, men i Västerås användes elbilarna även av Centrallasarettet, Centrala Flygverkstaden, Vattenfall och Andelsslakteriet.
Eldriven lastbil i hamnen. Asea tillverkade eldrivna lastbilar från 1925 till slutet av 1940-talet. Här levererar elbilen gods till hamnen. Bilden är tagen på 1930-talet på Elbakajen med hamnmagasinen i bakgrunden. Foto: ABB centralarkiv.
Före sin tid. Den här eldrivna lastbilen kallades Suggan. Den tillverkades av Asea mellan 1925 och 1930. Foto: ABB centralarkiv.
Intresset för de eldrivna bilarna avtog efter kriget, när handeln kom igång och bränslepriserna sjönk. Det var svårt att sälja en bil med begränsad räckvidd och med batterier som krävde flera timmars laddning.
Aseas Elektrobil AB lade ner sin produktion i slutet av 1940-talet. Trots att en tjänsteman slog världsrekord för elbilar 1947 när han lyckades köra 127 kilometer, mellan Stockholm och Västerås, på en enda laddning.
Dagens ABB har beslutat att inte utveckla eldrivna personbilar. Däremot är ABB intresserat av infrastrukturen för laddning av framtidens elbilar.
Anders Lif
*
När trådbussen gick på Södra Ringvägen
(Publicerad i VLT-serien Frågor om förr den 30 mars 2009)
Artikeln om Aseas elbilar har gett följdfrågor. Hur var det med trådbussar? Drev Asea en egen trådbusslinje i Västerås på 1940-talet?
Jo, det stämmer. Asea skickade ut ingenjörer i Europa 1936 för att leta fram användbara konstruktioner till trådbussar. De kom tillbaka med idéer, men insåg att svenska trådbussar måste anpassas till våra lokala förhållanden.
Därför byggde Asea en egen trådbusslinje i Västerås. Den blev färdig 1938 och var en provanläggning för bolagets nya bussar.
Linjen var en knapp kilometer lång och gick längs Södra Esplanaden, dagens Cityring, från Pilgatan i en båge efter järnvägen till Centralstationen.
Teknikerna byggde korsningar, växlar, triangelvändpunkter, ändslingor och andra finurligheter för att testa trådbussarna. Givetvis provade man också ut olika material och upphängningssätt för ledningarna.
Den första trådbussen provkördes i november 1938.
Äldre västeråsare minns hur bussarna sedan rullade fram och tillbaka längs Södra Esplanaden under krigsåren i början av 1940-talet.
Aseas trådbusslinje i Västerås. Aseas och Sveriges första trådbuss provkördes på Södra Esplanaden (Cityringen) i november 1938. Husen i bakgrunden låg vid järnvägskorsningen på Pilgatan. Foto: ABB centralarkiv.
Bussarna tillverkades i samarbete med Scania Vabis, Motala Verkstad och Hägglund & Söner. De drevs av likströmsmotorer. Ombord fanns ett mindre batteri för sträckor utan kontaktledningar.
Provbanan ledde till att Asea 1941 sålde 25 trådbussar till Stockholm (linjen Stadshusplan till Karlavägen) och Göteborg (Järntorget till Jaegersdorffsplatsen).
Asea försökte också intressera Västerås stad för de miljövänliga bussarna. En utredning tog fram ett förslag om en spårbusslinje från Djuphamnsvägen till Centrallasarettet, samma sträckning som hårt belastade busslinjen nummer 1.
Det var för övrigt samma sträcka som 20 år tidigare hade diskuterats som spårvägslinje, även det efter en propå från Aseadirektörerna i Ottar.
Men Västerås fick varken spårvagnar eller trådbussar. Under kriget var det brist på ledningsmaterial och när freden kom tog den billiga dieseln över.
Aseas trådbussar i Stockholm och Göteborg kördes fram till mitten av 1960-talet.
Anders Lif
Aros Motorveteraner har hittat en av Aseas eldrivna lastbilar från 1940-talet – i Kungsör! Där har bilen stått i en lada i 35 år.
Föreningen har köpt elbilen och bärgat den till Västerås. Den ska rustas upp och för att än en gång fungera som den framtidsbil den en gång var.
Elbilen var en modell som hette EBV 12 och byggdes av ett dotterbolag inom Asea under krigsåren. Bilarna kunde köras upp till sju mil på en laddning.
Asea började tillverka elbilar redan på 1920-talet.
Aros Motorveteraner hoppas kunna visa elbilen på sin motormarknad på Johannisbergs flygfält 2–3 maj.
Eldriven trotjänare återfunnen. Lars Erikols med Aros Motorveteraners fynd: en av Aseas elbilar från 1940-talet. Foto: Dag Sollander.