Utdrag ur inspelade samtal med mina föräldrar Eivor och Erik 1990 och 1994 om deras liv tillsammans.
Anders och Kristina Lif (min farfar och farmor) bodde i ett litet hus vid Gavleån i Mackmyra. Eivor kom dit första gången till midsommaren 1941. Erik var i Storvik på träningsläger, Eivor hade cyklat till Furuvik. Då passade de på att besöka Anders och Kristina.
Eivor imponerades av hur fint det var i det lilla röda huset vid Gavleån.
– Det var rent och fint. Vita gardiner, nystärkta bonader ovanför dörrarna.
Stina hade börjat midsommarstäda.
– Dom hade alltid fint, Stina var ju hemmakäring, säger Erik.
Eivor berättar hur hon blev arg på Stina en gång i början.
– Erik hade tvätt med sig hem till tant. Då tyckte väl hon att när jag var med kunde jag lika gott stryka. Jag som aldrig hade strukit en skjorta. Jag var ju bortskämd jag. Jag var så arg. Tänk att stå där och bli övervakad om man strök rätt.
– Det var noga med strykningen, säger Erik.
Karlarna klädde sig fint på helgerna.
– Varje lördag och söndag satte dom på sig kostym och skjorta och drack upp brännvinet dom köpt. Anders var duktig. Han hade alltid jobb. Så hade vi ju gris, höns, kaniner och getter. Och ett potatisland som jag drömmer om än i dag. Vi hade dynga och bra jord, men Skog kapade alltid till sig de bästa bitarna. Han var en sådan som tog för sig.
Vem var Skog?
– Han var en jävla knöl som visste hur man roffade åt sig. Han satt i kommunalfullmäktige och var fattigvårdschef. Man fick gå till honom för att få matlappar i Valbo. Kalle hette han. Sonen har ju roffat åt sig halva Valbo nu.
Erik berättar att Anders inte var inte ett dugg politiskt aktiv.
– Han gick på mötena, men inte mer.
– En tystlåten man, säger Eivor. Snäll, duktig. Kunde mycket, men var blyg.
Eivor var tjänstemannadotter. Var hon klassen högre?
– Ja, tant och farbror tyckte nog det. Dom hade respekt för mig. Vi hade andra möjligheter, vi bodde annorlunda.
Eivors pappa Axel var tjänsteman på Asea i Västerås. Det var ett steg uppåt. Så såg de det i Mackmyra. På bruket var det ju skillnad på arbetare och tjänstemän. Var det fint att komma hem med Eivor?
– Ja, det var det väl, svarar Erik. Men hon var ingen överklassjänta, långt ifrån.
Eivor minns hur hon skulle gå och handla en dag.
– Det var fullt med folk i affären. Jag ställde mig sist i kön, men alla klev åt sidan. Varsågod, sade dom. Alla tittade på mig och synade mig från topp till tå. Jag vart så rådlös.
Eivor berättade vad som hänt när hon kom tillbaka till sina blivande svärföräldrar (Eivor och Erik gifte sig inte förrän 1943).
– Dom hade väl inte bråttom, sa tant. Dom ville väl titta på dig. Jag hörde hur dom viskade att det där är höjdhopparns fästmö.
När de blev äldre flyttade Anders och Stina till Nygårdarna. Det var var arbetarbostäder, ett slags flerfamiljshus. Röda träkåkar med vita knutar och förstubroar. När Anders och Stina flyttade dit bodde Erik inte hemma längre. De hade ett rum och kök en trappa upp och ett rum på vinden där Britt bodde. Det var ett rum som var tänkt för gubbarna när de gick skift. De behövde någonstans där de kunde sova utan att bli störda.
Det var där jag satt som liten i krusbärsbuskarna med mitt lockiga hår. Jag hade gömt mig för att slippa alla människor som tyckte att jag var söt och som drog i mina lockar.
– “Anders inte söt o go o rar”, sa du, säger Eivor. Farfar var otroligt förtjust i dig.
