Startsidan

Textarkiv

Gud faders sista strid

 

(artikel publicerad i VLT den 14 januari 2006)

 

 

Västerås stadshotell började uppföras för 100 år sedan, efter Erik Hahrs ritningar. Byggstarten  hade föregåtts av en kommunal strid utan dess like. Västerås starke man Oscar Fredrik Wijkman, som tog Asea till staden och som kallades Gud Fader, ville ha ett stadshotell på Fiskartorget i stället. Med teater och badhus.

 

Striden gick så långt att Gud Fader höll ett känslomättat avskedstal i stadsfullmäktige och sa att han aldrig skulle sätta sin fot där igen.

 

Allt för Stadshotellets skull.

 

I dag är det tunga huset med sitt lika tunga torn en symbol för Stora torget. Kanske för hela Västerås. Den jugendinspirerade arkitekturen är hyllad som byggnadsminne.

 

För 100 år sedan var det blivande Stadshotellet i högsta grad omstritt. Kritikerna menade att det var för stort, för klumpigt och för dyrt. Tornet ansågs lika oskönt som ett ”slangtorn på en brandstation”. Inte blev det bättre av att det skymde Domkyrkans smäckra spira.

 

Var det verkligen rätt att bygga ett ”spritpalats” så nära helgedomen?

 

Var det inte bättre att göra som Gud Fader ville och bygga vid Fiskartorget som låg närmare järnvägen? Främlingarna skulle få svårt att hitta den långa vägen upp till Stora torget.

 

Debatten började redan 1898 när stadens styrande insåg att Västerås blivit så stort att staden behövde ett eget Stadshus.

 

Stadshus var på den tiden liktydigt med Stadshotell. Där kunde staden ta emot besökande på ett ståndsmässigt sätt och erbjuda rum, restaurang och en kommunal festvåning. Allt det ansågs vara stadens ansvar. Självklart skulle bygget göras i kommunal regi.

 

Staden behövde också mer plats för den växande förvaltningen. Rådhuset vid Fiskartorget, dagens Konstmuseum, räckte inte längre till.

 

Hur detta skulle lösas var ingen självklarhet. Alltså tillsattes en kommitté med Oscar Fredrik Wijkman som tyngsta namn. Han hade haft stort inflytande både på näringslivet och på den kommunala politiken ända sedan han byggde turbinhuset i Svartån och lockade Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget till Västerås.

 

Gud Fader var van att bestämma.

 

 

Gud Fader, alias Oscar Fredrik Wijkman

 

 

Lagom till sekelskiftet kom denna kommitté med sitt förslag.

 

Fiskartorget skulle få ett nytt ansikte. Ett stadshus med festvåning, första klassens hotell och lokaler för spritbolaget skulle uppföras på den plats där dagens Stadshus ligger. Huset kunde också rymma teater och varmbadhus.

 

De kommunala tjänstemännen skulle flytta från Rådhuset till Sundinska huset, i väntan på ett nytt förvaltningshus vid, till exempel, Stora torget. Då - nu kom det märkligaste - kunde Rådhuset byggas om till flickskola. En flickskola behövdes i en tid som blev allt mer jämlik.

 

Gud Fader och hans kommitté köpte på eget bevåg in de Tössbergska och Gaggeska gårdarna vid Fiskartorget för att ge plats åt det nybygge som ännu inte beslutats. De lät också arkitekten Gustaf Wickman från Stockholm rita ett jugendpalats i tre våningar med en prålig fasad mot Fiskartorget.

 

Wickman var i ropet som bankarkitekt vid den här tiden.

 

 

Wickmans stadshotell vid Fiskartorget.

 

 

Långt ifrån alla gillade de nya idéerna. Motståndarna ansåg att skisserna var storvulna och att platsen var fel. Ett stadshotell med festvåning borde ligga vid Stora torget. Där låg stadens mittpunkt.

 

På Stora torgets norra sida fanns mark med medeltida ruckel som den lokalpatriotiska gruppen Arosföreningen köpt för att skänka till det allmänna. Ledande i gruppen var disponenten Sundeman. Han var chef för Spritbolaget och hade ingenting emot att få sitt försäljningsställe i ett centralt stadshus.

 

Handelsmännen i city höll med. En oppositionsgrupp formerades i stadsfullmäktige, ledd av apotekaren Otto Oest. Till Oscar Fredrik Wijkmans förtrytelse valde fullmäktige en ny kommitté för att utreda även alternativet med Stora torget.

 

Gud Fader fick inte vara. Det fick däremot Spritbolagets Sundeman.

 

Hugskottet med en flickskola vid Fiskartorget övergavs. Arkitekten Gustaf Wickman, fick i uppdrag att rita ett nytt ”stadshus”, eller snarare stadshotell med festvåning, teater, konsertsalong, spritbolag och butiker vid Stora torget.

 

Wickman lämnade ifrån sig ett andra pråligt förslag 1901. Hans jugendstil blommade för fullt med en överdådigt krusidullande fasad.

 

Fullmäktige tvekade. Var det verkligen så här det skulle se ut? Frågan bordlades i februari 1902.

 

Under våren försökte Gud Fader styra Västerås historia en sista gång. Oscar Fredrik Wijkman hyrde med egna pengar in den 33-årige arkitekten Erik Hahr från Dingtuna.

 

Hahr var ännu inte stadsarkitekt, men han hade visat vad han kunde när han ritade det nya polishuset vid Stora torget och järnhandlare Hygrells ståtliga villa Stora Fridnäs nedanför Stallhagen.

 

 

Erik Hahr, en arkitekt i karriären.

 

 

Arkitekten från Dingtuna hade också skissat på en romantisk vision för en slottsliknande flickskola med tinnar och torn på Mariaberget.

 

– Rita mig ett stadshus med stadshotell på Fiskartorget, sa Wijkman.

 

Erik Hahr ritade. I rekordfart .

 

När fullmäktige sammanträdde i maj var fasadritningarna klara. Hans Fiskartorgsvariant var billigare än något av de tidigare förslagen, men ändå stilenligt pompöst. Hotell, festvåning, spritbolag vände tre våningar mot Svartån. En teater med tre bågade dörrvalv fanns som tillval upp mot Munkgatan, där Lillån ännu inte var överbyggd.

 

Ett massivt barocktorn krönte skapelsen.

 

Oscar Fredrik Wijkman trodde att han hade stadsfullmäktige i sin faderliga hand. Han brukade ju ha det. Men Gud Fader fick ge sig, efter en lång debatt. Stadsfullmäktige ratade helt Fiskartorget.

 

Efter votering bestämde man att Stora torget skulle bli platsen för kommunens storbygge.

 

Det var nu Gud Fader upprört sa tack och adjö till fullmäktige. En era hade fallit med dunder och brak och Gud Faders tid var förbi, som förre stadsarkivarien Sven Olsson skrev i sin politiska historia Parlament i Aros.

 

Erik Hahrs tid var däremot inte förbi. Den hade bara börjat.

 

Tack vare kontakter i korridorerna fick Hahr ta över det projekt vid Stora torget som hans konkurrent Gustaf Wickman hade påbörjat. Det var dags för den fjärde varianten av stadshus.

 

Hahr gjorde det enkelt för sig. Han använde sina skisser från Fiskartorget som grund och ritade ett snarlikt hus vid Stora torget. Än en gång handlade det om hotell, restaurang, festvåning, spritbolag och butiker. Nu ritade han in en teater med entré från Västra Kyrkogatan. Förvaltningen skulle vara kvar i Rådhuset.

 

I september 1902 beslutade stadsfullmäktige med 20 röster mot 15 att bygga ett nytt stadshus, eller stadshotell, i huvudsak enligt Hahrs förslag. Någon teater fanns det dock inga pengar för. Inte heller för en ny idé om en punschfabrik på bakgården.

 

Halvtannat år gick åt för detaljritning.

 

När det slutliga förslaget skulle behandlas i februari 1904 hade debatten tagit ny fart. Gud Fader hade repat mod och gjorde ett sista försök att lansera Fiskartorget tillsammans med den liberale redaktören Anders Pers och den första socialdemokrat som valts in i fullmäktige, Viktor Larsson.

 

Pers och Larsson var nykterhetsvänner och gjorde gemensam sak mot ”sprittemplet” vid Stora torget. Ett opinionsmöte fyllde sessionssalen i Rådhuset till sista plats och Anders Pers skrev en ledare i VLT om att brännsvinshandel och restaurangliv inte längre var den axel som den kommunala ekonomin borde snurra kring.

 

En ny kultur skymtade, skrev Pers, där kultur, föreläsningar, musik och sport var viktigare för allmänheten än restauranger. På opinionsmötet sa han:

 

– Platsen vid torget bör sparas för ett riktigt kommunalhus och inte bebyggas med en krog som med sitt torn generar kyrkan!

 

Det var precis vad Gud Fader tyckte.

 

Både VLT och Västmanlands Allehanda publicerade samtidigt en insändare av en signatur som tagit sitt namn efter svearnas kung Angantyr. Skribenten tyckte det var motbjudande att Erik Hahr fått så mycket beröm. Hans stadshus var ju dystert och fult och såg mest ut som en brandstation.

 

 ”Om tornet vore avsett att torka slangar uti kunde det försvara sitt utseende”, skrev Angantyr.

 

Bakom signaturen stod den konkurrerande arkitekten och teknikläraren Arvid Grane, som några år senare skulle rita ett korsvirkeshus åt Gud Fader i Skepparbacken och ännu senare göra sig känd som mannen som ville riva Kyrkbacken.

 

Sista debatten i fullmäktige blev två timmar lång och känsloladdad. Majoriteten, som faktiskt var mindre namnkunnig än minoriteten, stod på sig. Erik Hahrs detaljritningar godkändes.

 

Arvid Grane överklagade, utan annat resultat än att byggstarten försenades till vintern och våren 1905. Västerås nya stadshus, som snart bara kallades Stadshotellet, invigdes på hösten 1907.

 

ANDERS LIF

 

 

Så blev det. Ett "sprittempel med slangtorn".

 

Fakta

 

När Stadshotellet föreslogs som byggnadsminne 1977 ville kommunen först riva huset. Det såldes sedan till byggmästare Ehn. I dag drivs hotellet av kedjan Elite Hotels. Stadshotellet är statligt byggnadsminne sedan 1982. Första etappen av dagens stadshus vid Fiskartorget blev klar 1960.

Åter till textarkivet

Åter till startsidan