2

Jag fick en present från Hälleforsnäs häromdan. En tung femarmad ljusstake i järn. Titta på den och titta sen på bilden under. Ser ni något samband?

Ljusstaken från järnförädlingen.
Ljusstaken från järnförädlingen.

 

Järnmanufakturbolaget höll till i huset i mitten, bakom ljuslyktan.
Järnmanufakturbolaget höll till i huset i mitten, bakom ljuslyktan.

 

Jag inser att det inte är lätt. Den äldre bilden är från en öppen plats mellan Vasaparken och Mimerverkstaden i Västerås. Där lyktstolpen står skulle Ottarkontoret börja byggas 1917. Huset längst till vänster kallades Lilla Westmannia. Där ligger Konserthuset i dag. I huset mitt i bilden, på andra sidan Kopparbergsvägen, med skorstenen snett bakom, låg Västerås Järnmanufaktur. Det var ett bolag som Aseachefen Sigfrid Edström startade privat 1907 för att bearbeta och förädla aducerat järn från Aseas gjuteri inne i Mimerkvarteret. Efter diverse turer, där Asea gick in några år, såldes järnmanufakturen till Wallenbergarnas Investor under första världskriget. Edström blev kvar med egna aktier och var ordförande i styrelsen när han och Wallenbergarna flyttade verksamheten, som döpts om till AB Järnförädling, till styckebruket i Hälleforsnäs.

Bruket i Hälleforsnäs 1950.
Bruket i Hälleforsnäs 1950.

 

Ett tjugotal familjer flyttade med från Västerås ner till Hälleforsnäs. En av utvandrarna var kontorschefen Edward Tengzelius. Hans dotter Ingrid gifte sig senare med västeråsaren Frank Söderström som spelade fotboll i allsvenska VSK. Ingrids och Franks son Johan Söderström utsågs 2011 till vd  för ABB Sverige och kunde från sitt dåvarande kontor i Ottar blicka ut över den plats där AB Järnmanufaktur en gång startade.

Om detta skrev jag i boken om Sigfrid Edström, Direktörernas dirtektör, som kom ut förra året. Ingrid Söderström blev så glad över att jag berättade historien att hon inflörskaffade en ljusstake från manufakturen i Hälleforsnäs och skickade över den till mig som tack.

Därav sambandet. Tack, Ingrid. Och tack Frank för dina insatser för VSK Fotboll i en allsvensk tid som känns så avlägsen.

Ingrid och Frank Söderström 2015.
Ingrid och Frank Söderström 2015.

 

Leppe Ekblom och Frank Söderström 1957. Foto: Bengt Jonsson.
Leppe Ekblom och Frank Söderström 1957. Foto: Bengt Jonsson.

 

Johan Söderström, till höger, med författaren av dessa rader.
Johan Söderström, till höger, med författaren av dessa rader.

 

Hur gick det med Järnförädling? Jo, så länge Edström satt kvar i styrelsen gick det bra. Aktierna gav god utdelning och de aducerade rördelarna sålde bra. Edström fick en idrottsarena uppkallad efter sig, Edströmsvallen, där Hälleforsnäs bandylag, Brukets Blå spelade sig upp i allsvenska 1955.  Edström lämnade ordförandeposten 1957, vid 87 års ålder, men höll aktierna till sin död 1964. Järnförädlings utveckling stagnerade och efter ett antal ägarbyten stängdes bruket 2010.

I dag är det museum och shoppingcentrum där.

Sigfrid Edström på hedersplats i brukets museum.
Sigfrid Edström på hedersplats i brukets museum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Leppe Ekblom och Frank Söderström i VSK 1957. Foto: Bengt Jonsson.

 

Såg dokumentären om Magnus Carlsen i efterhand ikväll. Vilken film! Jag som en gång var fascinerad av schackens alla världsmästare, Botvinnik, Kasparov, Bobby Fischer och allt vad de hette, har inte riktigt fattat hur stor norrmanen Carlsen är.

Det var nästan andlöst spännande att se hur den blott 13-årige Magnus Carlsen spelade remi mot topprankade Kasparov i en turnering 2004. Den lille pojken, undrande inför allt omkring sig, mot den allt mer förbryllade världsspelaren.

Filmen följde sedan Carlsen till VM-matchen i Madras 2013 där han besegrade den indiske världsmästaren Viswanathan Anand, som var uppbackad av ett proffsteam med fullproppade datorer. Hela Norge följde matchen i direktsänd teve, ungefär som när Stenmark åkte här hemma. Carlsen blev norsk folkhjälte.

På något märkligt sätt har Magnus Carlsens framgångar inte rönt överdriven uppmärksamhet här hemma. Han vann returmötet mot Anand 2014 och är nu den högst rankade schackspelaren i världen någonsin, i en sport som genom historien dominerats av ryssar och amerikaner.

När filmen var slut googlade jag på Carlsen, och fick till min förvåning se att han just nu spelar sin tredje VM-match, mot den bara ett år äldre ryssen Sergej Karjakin. Carlsen är 25, Karjakin 26.

Carlsen vs Karjakin https://worldchess.com/
Carlsen vs Karjakin
https://worldchess.com/

 

I går spelade de det tolfte och sista partiet i matchen, som går i New York. Sju remier följdes av en oväntad vinst för Karjakin i åttonde partiet, som Carlsen utjämnade i det tionde. Efter en remi i det elfte kunde den normalt offensivt lagde Carlsen spela hem matchserien som vit i det tolfte och sista partiet. Men han spelade på säkerhet och partiet slutade i remi efter bara 35 minuters spel.

Magnus Carlsen satsar uppenbarligen allt på det avgörande extraspelet i morgon, onsdag. Jag visste inte att schacket utvecklats med sådana finesser som det som nu väntar. Först spelar de fyra partier snabbschack, där Carlsen vet att han är bäst i världen. Skulle det mot förmodan vara lika även efter det, väntar tio blixtpartier och, om så krävs, en avslutning med "Armageddon", en variant där svart får fördelar i ett slags tie-break för att få fram ett slutligt avgörande.

Norsk teve sänder direkt. Jag kan inte se NRK, men det går att koppla upp sig via nätet, betala sju dollar och se avslutningen med början klockan åtta onsdag kväll. Härligt. Det är bara ett problem. Schacket krockar med Tellus-VSK i bandy...

 

1

Stod en stund på parkeringen utanför Coop Extra. Längs med Pilgatan byggs nya bostäder. Ängsgärdet ska få ett ansikte igen. Där låg en gång KF:s centrallager. Till vänster på bilden syns delar av en grågul KF-byggnad som ännu står kvar. Den var nyskapande en gång, några år in på 1930-talet när funktionalismen ännu inte kommit på modet.

KF:s berömda funkisbyggnad till vänster vid Coop Extra.
KF:s berömda funkisbyggnad till vänster vid Coop Extra.

 

KF i Västerås nästan först i landet med att bygga en charkuterifabrik och ett bageri i den stil som kom att kallas funkis. Arkitekten hette Emil Rockström. Jag undrar om Västerås sett något liknande sedan dess? Bilden från parkeringen gör inte de kvarvarande byggnaderna rättvisa. Jag vill gärna komma över bättre bilder.

Funkishusen syns också i bakgrunden på bilden med fotbollsspelarna. Bilden togs när KF-husen var alldeles nybyggda, 1932. Planen låg där VL har sina bussar i dag. Den kallades Råsunda och var hemmaplan för allehanda kvartersgäng. Jag fick bilden en gång av Esbjörn Larsson. Det är hans pappa "Bus-Oskar" Larsson som står i mål. Laget hette IF Drott.

Fotboll på "Råsunda" (idag VL:s bussgarage) 1932 med funkishusen i bakgrunden. Bilkälla: Esbjörn Larssons samling.
Fotboll på "Råsunda" (idag VL:s bussgarage) 1932 med funkishusen i bakgrunden. Bilkälla: Esbjörn Larssons samling.

 

Som avslutningen fin bild från 1949, utanför bageriet i Pilgatan. De fem unga kvinnorna var brödplockerskor. Jag tvivlar på att yrket finns kvar.

Brödplockerskor i KF:s bageri på Pilgatan 1949. Bildkälla: Stig-Ove Anderssons samling.
Brödplockerskor i KF:s bageri på Pilgatan 1949. Bildkälla: Stig-Ove Anderssons samling.

2

Än en gång har en äldre aktad medborgare kritiserat "nya tiders" språkbruk. Får jag än en gång påstå, med en dåres envishet (förlåt klyschan) att prepositionen vart kommer att vinna i längden. Varför i all sin dar ska man tvinga unga och nyanlända att lära sig en betydelselös distinktion mellan var och vart? Ja, jag vet att var syftar på läge och plats, vart syftar på riktning och mål. Men varför två adverb? Varför skriva "Var har du lagt nycklarna" men "Vart har du kastat nycklarna"?

Det går ju lika bra med selleri. Med vart, alltså. Vart går du, vart bor du. Engelsmännen har bara sitt where och det räcker för dem. Ingen kan missförstå "Vart bor du".

Såvitt jag förstår finns det bara en förklaring till varför vi ska envisas med att hålla fast vid den onödiga distinktionen: det har alltid varit så, vi fick lära oss så i skolan.

Det räcker inte som skäl. Vart finns de andra skälen?

En ny gryning för språket.
En ny gryning för språket.