Jag träffade ABB:s Sverigechef Johan Söderström för ett par dar sen. Vi visste båda vad som skulle hända idag. Nyheten skulle till slut bli offentlig: ABB säljer Power Grids, med 2 800 anställda i Ludvika och 900 i Västerås, till japanska Hitachi.

Det är en av de största företagsaffärerna någonsin i Sverige. ABB får omkring 100 miljarder kronor när affären slutförs om halvtannat år. Det mesta går förstås till aktieägarna, bland dem riskkapitalisten Christer Gardell som tryckt på för en försäljning via sin fond Cevian. Wallenbergs Investor får också en försvarlig bit av miljardkakan.

Johan Söderström var en gång chef för ABB:s verksamhet i Ludvika, med tillverkning av transformatorer och utrustning för högspänningsöverföring. "Känns det inte litet sentimentalt", frågade jag. "Jag tyckte det en gång", svarade han. Men han tycker inte så längre. Tiderna förändras, tekniken förändras, allt går så snabbt, svarade han, ungefär.

138_3811

I ett pressmeddelande från ABB:s koncernledning i Zürich heter det att "ABB genomför genomgripande åtgärder i syfte att fokusera, förenkla och leda digitala industrier för ett ökat värdeskapande till kunder och aktieägare."

Koncernchefen Ulrich Spiesshofer, som en gång kämpade mot en avstyckning, verkade helt övertygad om värdet av affären i en direktsänd presskonferens i dag. En vd har ju bara två val: antingen stå upp för styrelsens beslut eller avgå.

Nu handlar inte bara om att sälja till Hitachi, påpekade han, nu handlar det också om att förändra affärsmodell och struktur inom det som blir kvar av ABB "utifrån kundernas behov".

Kvar i Västerås blir de fyra områdena robotar, automation, motorer och elektrifiering. Det nya är att affärsområdena tar över alla kundkontakter och ska sköta sig själva. Modellen med en landsbaserad övergripande ledning, som ABB Sverige, kan komma att skalas ner. Till vad återstår att se.

Det är inte första gången Asea/ABB ändrar sina "matriser" för den interna organisationen. Låt oss hoppas att Västerås inte tappar sin betydelse för, och inflytande över koncernens verksamhet i Sverige.

Power Grids ska drivas vidare utan några omedelbara förändringar av personalstyrkan, heter det, och facket i Ludvika är försiktigt optimistiskt.

Jag kommer förstås att tänka på vad som hände för litet mer än hundra år sedan, när Asea i Västerås tog över konkurrenten Nya Förenade Elektriska AB i Ludvika 1916. Krigskonjunkturen var lysande och Aseachefen Sigfrid Edström letade expansionsmöjligheter. Han köpte Surahammars Bruk med sin elektroplåt, han köpte Liljeholmens Kabel, han köpte turbintillverkaren Stal i Finspång och han inledde hemliga förhandlingar med Grängesbergsbolaget som ägde Förenade Elektriska i Ludvika.

Nya Förenade Elektriska i Ludvika. Bildkälla. Bygdeband.
Nya Förenade Elektriska i Ludvika. Bildkälla. Bygdeband.

 

Marcus Wallenberg sr avrådde, på samma sätt som Wallenbergs Investor länge stretade emot en försäljning av Power Grids till Hitachi. Men Edström stod på sig och förhandlade klart med Gränges efter en "sömnlös natt".  Uppgörelsen kom som en överraskning i Ludvika och när chefen Herman Duse kom till kontoret sa han, med känsla för ordens dubbla betydelse: "Nu är vi sålda!"

En ung Sigfrid Edström
En ung Sigfrid Edström

Edström strukturerade om. Asea i Västerås tog hand om motorer och större maskiner medan all utrustning för kraftöverföring  koncentrerades till Ludvika.

Herman Duse omplacerades och blev chef för Liljeholmens Kabel. Som tack för det som varit lät han blanda ihop en kagge punsch som han körde med lastbil upp till Sigfrid Edströms nytimrade sportstuga Trollbo i Grangärdes Hästberg norr om Ludvika.

Undrar om japaner gillar punsch?

Aseas köp av Ludvika måste ses som en framgång. Verksamheterna passade ihop som hand i handske, och har fortsatt att passa ihop även om ABB sålde av sin kraftgenerering för tjugo år sedan.

Investor fick ge med sig även inför affären med Hitachi och skriver nu i ett pressmeddelande: "Vi är övertygade om att förenkling och decentralisering, med en hög grad av delegerat ansvar, är nödvändigt för att ytterligare förbättra ABB:s utveckling."

Att Investor får några miljarder i affären gör förstås beslutet mindre svårtuggat, men investmentbolaget försäkrar att man ska fortsätta sitt långsiktiga ägande i ABB.

Som gammal nostalgiker kan jag nu konstatera att det mesta av gamla Asea försvunnit sedan fusionen med Brown Boveri  för trettio år sedan. Generatorerna är sålda till Alstom, tågen till Bombardier och kärnkraften till Westinghouse.

En tröst är att jobben är kvar i Västerås.

Och det är väl trots allt det som är viktigast.

 

I fredags kunde vi faktiskt läsa TVÅ nyheter som båda bidrar till att skriva Aseas och ABB:s historia.

Låt oss börja med Aseahistorien. ABB har nu gett besked om att även tillverkningen av komponenter för de små elektriska motorerna ska flyttas utomlands, till Polen. För två-tre år sedan flyttades montaget av motorerna ut.

Som jag förstår det blir ingenting kvar av lågspänningsmotorerna i Västerås.

Det är säkert ett företagsekonomiskt väl motiverat beslut. Det hindrar inte att jag drar en djup nostalgisk suck. De elektriska motorerna, som har sett nästan likadana ut i sisådär 125 år var en av grundpelarna när Asea byggdes upp i Västerås från 1890 och framåt.

Motorn med sin dynamo hade skapats av ingenjören och uppfinnarsnillet Jonas Wenström. Motorerna levde på sin driftssäkerhet och blev en viktig del av Aseas standardsortiment. Säg den fastighet i Sverige som inte har en liten Aseamotor som driver alla slags pumpar, värmesystem och liknande.

Annons för Aseas berömda motor.
Annons för Aseas berömda motor.

 

Asea startade till och med en egen fabrik i Stalins Sovjet för att tillverka dessa små elektriska motorer, i Jaroslavl norr om Moskva. Asea hade drivit på regeringen för ett erkännande av Sovjet efter första världskriget, för att därmed öppna för ett handelsavtal. Fabriken, som hade påbörjats före revolutionen, byggdes klart 1927 och drevs av Asea i fem år innan den såldes till sovjetiska staten med god vinst.

Jag var i Jaroslavl för några år sedan och besökte fabriken, där de nya ägarna hade fortsatt att tillverka samma typ av elektriska motorer, med anor från Jonas Wenström.

Allt fler av Aseas gamla grenar har sågats av det historiska trädet. Men ABB ympar in nytt.

Nu senast är bolaget med på batteritåget med sitt löfte om att gå in med närmare 100 miljoner kr i Northvolt.

Åtskilligt har sagts om avtalet mellan Northvolt och de två kommunerna Västerås och Skellefteå i torsdags. De som påpekat att projektet har mycket luft och framför allt brist på finansiering (40 miljarder behövs) har fått veta att de är dysterkvistar som saknar den framtidstro och optimism som behövs.

Själv har jag fått höra att det var fel att hävda att det extrainsatta mötet med fullmäktige, med en kallelse med en hemlig beslutspunkt, stred mot kommunallagen. Jag står fast vid att förslaget till avtal skulle ha offentliggjorts när kallelsen skickades ut en vecka i förväg. Northvolts önskan om sekretess skulle inte ha fått styra de juridiska krumbukterna.

Tanken med offentliga möten och beslut är ju att även medborgarna ska kunna se vad som händer, och kanske till och med påpeka brister.

Nå, gjort är gjort, och ingen enda ledamot i fullmäktige begärde en redovisning av riskerna med avtalet. Alla partier hyllade beslutet som röstades igenom utan ett ord av debatt, på rekordtid. Beslutet följdes av applåder.

Förlåt mig, men jag kom faktiskt att tänka på en applåderande folkkongress i Kina.

Jag får väl utgå från att alla folkvalda hade hunnit läsa texten under de timmar de fick möjligheten. Låt mig säga på en gång att avtalet genomsyras av en vilja att visa att kommunen inte ger Northvolt några otillåtna subventioner enligt EU-rätten och att skattebetalarna har garantier så långt det går.

Fram till sextiotalet tillverkades Aseas elektriska motorer i Mimer. Nu ska ABB vara med om att utvecklas batteritillverkning på Finnslätten. Foto: ABB/Länsstyrelsens arkiv.
Fram till sextiotalet tillverkades Aseas elektriska motorer i Mimer. Nu ska ABB vara med om att utvecklas batteritillverkning på Finnslätten. Foto: ABB/Länsstyrelsens arkiv.

 

Upplägget med Northvolt går ut på att staden köper ett bolag av ABB för 29 miljoner kronor. I bolaget ingår den mark på nio hektar som Northvolt vill ha. Northvolt ska sedan betala samma summa till staden i januari och dessutom cirka 11 miljoner extra för de gator och vägar som staden snabbt ska dra fram till platsen för demofabriken. Den tilläggsbetalningen ska göras i mars och tills dess avkrävs Northvolt en bankgaranti.

Markpriset har räknats fram av en oberoende värderare.

I steg två ska staden sedan vaska fram annan mark för ABB:s framtida behov och sälja den på marknadsmässiga villkor.

Avtalet bryts om Northvolt inte fått fram en initial finansiering till sitt batteriprojekt på 20 miljoner euro, cirka 200 miljoner kronor, när markköpet ska genomföras den 9 januari.

Om avtalet bryts står staden där med industrimark som "kan bli till nytta vid en senare etablering". De gatuarbeten som påbörjats före en eventuell avtalskrasch i januari beräknas bara kosta runt fem miljoner kronor.

Mälarenergi tar en hittills okänd risk med sitt arbete att förse Northvolt med energi. De avtalen ska regleras senare med avgifter. Om projektet inte kommer igång kan Mälarenergi ha gjort flera åtgärder förgäves, utan att få betalt för det. Några siffror på detta finns inte avtalet men stadsdirektör Bo Dahllöf skriver till fullmäktige att de "ligger inom en affärsrisk som Mälarenergi normalt åtar sig vid etableringsprojekt."

Utöver mark, vägar och energi lovar staden också att bistå med projektexpertis och kompetens för att söka stöd, till exempel inom ramen för olika EU-program.

Plus, förstås, all den tid som tjänstemännen har lagt och kommer att lägga ned på planläggning och uppföljning av projektet.

Låt oss hoppas att det är värt det.