Stadskampen, dokusåpa eller historisk etablering?

Ni har alla hört talas om Northvolt, bolaget som lockar finansiärer och som fått landets kommuner att bjuda över varandra för att bli platsen för en ny gigantisk batterifabrik. En fabrik som ska haka på dagens stora trend där eldrivna fordon ropar efter bättre och bättre batterier.

Northvolt vill bygga i fyra etapper över en yta stor som Västerås innerstad, med fabrikslokaler där det är över en kilometer från dörren till bortre änden. Mellan två och tretusen personer ska få jobb, ännu fler ska knytas till "batteriklustret" där tekniker och ingenjörer och konsulter ska skapa de samarbeten som på fackspråk kallas synergieffekter.

Det finns politiker i stan som jämför Northvolts projekt med flytten av Asea från Arboga till Västerås. Alla tycks eniga om att framtiden ligger i dessa litiumbatterier. Ingen tycks fråga sig om tekniken håller, om det finns risk att Northvolt blir förbisprungna av andra, trots att Sverige har fördelar av god tillgång till ren och förhållandevis billig energi.

Varför ska vi tvivla? Det är Northvolt som står för fiolerna, vi ställer bara upp med mark och infrastruktur tycks vara mantrat från de styrande i Stadshuset. Det är Northvolt som tar riskerna, det är dom som får ta smällen om batteriprojektet blir ett nytt "Stålverk 80", där visionerna gick i kras. Och industrimark kan man alltid få annan användning av.

Så varför inte ge sig in i det här med hull och hår? Ja, varför inte?

Northvolt har valt och vrakat bland alla de kommuner som ville vara med i batteridansen. Nu återstår, som ni vet, bara stora ingenjörstäta Västerås och den där lilla Norrlandskommunen Skellefteå, som visserligen har ett bra ishockeylag men inte mycket annat.

Men Skellefteå har något Västerås inte har. Skellefteå har tillgång till nära och snabbt åtkomlig energi. En batterifabrik kräver nämligen energi i mängder som vi aldrig varit i närheten av här i Västerås. Utan att fördjupa mig i siffror och begrepp som jag i alla fall inte förstår så kan man sammanfatta behovet så här: Mälarenergi, Vattenfall, Svenska Kraftnät ska kunna erbjuda energileveranser som är dubbelt så stora som dessa producenter klarar av att leverera till Västerås idag.

Jag försökte förgäves ställa frågan om energibehovet under den offentliga frågestunden i kväll, lämpligen förlagd till nya Steam Hotel där två ångpannor fortfarande står kvar bakom tegelväggarna (en kan man se från bagagerummet) och minner om den tid när ångkraftverket producerade elkraft.

Fullsatt på Steam Hotel.
Fullsatt på Steam Hotel.

 

Det var inte så att jag nekades ställa frågan, det var bara det att andra hann före i frågekön. Vi var ju omkring femhundra västeråsare som kommit till Northvolts samrådsmöte, proffsigt och strömlinjeformat ordnat.

Alla var där, från kommunalråd och tekniska chefer till landshövding. Bara ABB-chefen Johan Söderström saknades.

I minglet efteråt fick jag svar ändå. Northvolts representanter bekräftade att Skellefteå i princip har elektriciteten färdigdragen och klar, stamnätet dundrar ju förbi utanför stugknuten. Mark har dom också, hur mycket som helst.

Västerås har fixat marken och jobbar så mycket dom bara kan med energin. Hur många nya kraftledningar behöver dras? Behövs nya transformatorstationer? Hur mycket kan statliga Svensk Kraftnät fixa fram? Till vilket pris?

Representanter från Västerås stad och Mälarenergi kunde bara försäkra att de gjorde vad de kunde för att lösa frågan. En finess sades vara att Mälarenergi trodde sig kunna ta till vara och återvinna energi från processerna i batterifabriken.

Northvolt, som manövrerat sig till styrpinnen i processen, vill ha svar de närmaste veckorna. Medio oktober ska bolaget välja stad i Stadskampen. Sedan ska bygget komma igång redan nästa år, heter det, som om det där med överklaganden av en planprocess vore ett okänt fenomen.

Klarar inte Västerås att dubblera sina energileveranser får Skellefteå batterifabriken, oavsett hur bra Västerås är på alla andra områden: vi har tekniskt tradition, vi har know how, vi har hungriga ingenjörer och vi ligger nära Stockholm. Sedan har vi ett konserthus med en Sinfonietta och vi har landets genom tiderna bästa bandylag.

Det sista borde förstås bli tungan på batterivågen.

För övrigt noterade jag att Northvolt, under frågestunden, inte gav några besked om läget på finansieringsfronten, inga kunder redovisades (men många sades vara mäkta intresserade), ingen tvekan rådde om teknikens framtid och ingen viskade ens om att vätgas kanske blir framtidens fordonsbränsle, snarare än elektricitet.

Jag hoppas det blir bra. Batterier är ju inte så dumt. Litium, nickel, kobolt och det andra ska väl gå att få tag på, antar jag. Jordens resurser är visserligen ändliga, men inte under vår livstid.

Så kör hårt, ni styrande i Västerås. Detta kan bli  en jättegrej, även om Northvolt till slut kanske delar kakan mellan Västerås och Skellefteå.

Vågar man inget, vinner man inget. Men glöm inte att köra med öppna kort. Mumla inte om kostnaderna och dölj inga indirekta subventioner till Northvolt!