En märklig debatt om behovet av en stadsarkitekt – och om behovet av en “stark man”

Ibland tittar jag på kommunfullmäktiges debatter i efterhand på nätet. Bara för att minnas hur det var att sitta där, som reporter, en gång för länge sedan. Igår tittade jag på en motionsdebatt från det senaste sammanträdet, från den 12 april 2018.

Jag hade läst referat, men det var inte förrän igår jag lyssnade.

Moderaten Eleonore Lundkvist (M) hade motionerat om att Västerås skulle anställa en stadsarkitekt med förhoppningen om att staden skulle få en vackrare arkitektonisk framtoning.

“För mycket av det som byggs är för ensidigt”, sa hon och flera andra talare hänvisade till den pågående “tävlingen” om vilken stad som är landets fulaste, där Västerås tydligen inte har någon ärofull placering.

Erik Hahr, som var Västerås förste stadsarkitekt 1909-1936, lyftes fram som en förebild i debatten, liksom hans efterträdare Sven Ahlbom. “Vi har ett arkitektoniskt arv att förvalta”, hette det.

Byggnadsnämndens ordförande Lars Kallsäby (C) menade att det inte behövs en utan flera stadsarkitekter som ansvarar för översiktsplanering, detaljplanering och bygglov. Ungefär som i dagens organisation.

Om detta, som i grunden är en organisationsfråga, debatterade sedan ledamöterna mångordigt, alla med förhoppningen om att Västerås skulle bli en vackrare stad.

Får jag försynt påminna om några elementära fakta som glömts bort i den här stundtals förvirrade debatten.

Erik Hahrs funktion som stadsarkitekt borde inte ens de mest nostalgiska längta tillbaka till. Hahr anställdes på deltid 1909 och var bara tillgänglig i Västerås en dag, senare två dagar veckan. Resten av sin tid ägnade han åt sitt privata arkitektkontor i Stockholm.

De flesta av Hahrs mest berömda hus ritade han som privat arkitekt, om än med uppdrag från beställare i Västerås. Några av de allra mest kända byggnaderna, som Polis- och brandstationen, Stora Fridnäs, Flickskolan (Fryxellska), Villa Asea och andra villor på Stallhagen samt, inte minst, paradverket Stadshotellet ritade han innan han blev stadsarkitekt.

Västerås hade alltså ingen stadsarkitekt när dessa i efterhand så hyllade byggnader kom till. Erik Hahr må ha format Västerås, men han gjorde det som privatritande arkitekt, inte som anställd stadsarkitekt. I den rollen granskade han mest andras ritningar.

Samma sak med Sven Ahlbom. Han efterträdde Hahr 1936 men avgick redan efter tio år, 1947. Han hade då åtalats för skattebrott och dömdes för falskdeklaration och tjänstefel. Ahlbom efterträddes av Per Bohlin som stadsarkitekt, men fick fortsatta rituppdrag av staden trots det rättsliga trasslet.

Faktum är alltså att ingen av de byggnader som Ahlbom blev berömd för tillkom under hans tid som stadsarkitekt. Alla ritades senare, när stadens folkvalda  anlitade honom som inhyrd privatarkitekt: Stadshuset, Stadsbiblioteket, Polishuset, Melkerkontoret och Hallskolan. Inget ont därmed sagt om ritningarna, de höll hög klass, men de tillkom inte som ett resultat av att Sven Ahlbom var en ensam och stark stadsarkitekt. Han var, som sagt, inte ens stadsarkitekt.

Det innebär förstås också att Sven Ahlbom går fri från beskyllningar om det “rivningsraseri” som Västerås centrum påstås ha blivit utsatt för under 1950- och 1960-talen, när trästaden i city revs och ersattes av stora varuhuskomplex.

De stadsförändringarna genomfördes av den politiska majoriteten, ofta i enighet, och hade inget som helst att göra med frågan om Västerås hade en stadsarkitekt eller inte.

Per Bohlin var stadsarkitekt 1947-1963, under denna tid av “rivningshysteri”. Han hade den roll som oppositionen efterlyser i dag. Han var den övergripande stadsarkitekten även om både han och efterträdaren Tord Hultman hade en stadsplanearkitekt till hjälp.

Frågan är alltså vad oppositionen i Stadshuset vill återgå till?

Staffan Anger (M) hade sin åsikt klar. Stadsplanering och arkitektur ska inte skötas av de folkvalda. Här behövs ingen demokrati. Här krävs en stark man. Jo, ni läste rätt.

Så här sa Staffan Anger i Västerås kommunfullmäktige torsdagen den 12 april, i en replik till Lars Kallsäby som hade påmint om att det i slutänden är demokratiska beslut i byggnadsnämnd och fullmäktige som avgör hur staden ska formas, jag citerar Staffan Anger ordagrant:

“Bygga en stad, det är ingen demokrati, om man ska bygga långsiktigt. Det behövs starka män, det behövs skickliga män inom det området. Det bara är så. Man kan inte hålla på och föreslå en massa olika grejor.”

Läs det gärna en gång till.

Jag slutar där.

Bakgård i centrala Västerås före "rivningshysterins tid". Foto: Stadsbyggnadskontoret.
Bakgård i centrala Västerås före “rivningshysterins tid”. Foto: Stadsbyggnadskontoret.

Kommunallagen är inget man viftar bort

Jag blir sällan så upprörd som när våra folkvalda dribblar med lagstiftningen. Nu är jag så där upprörd.

Jag betraktar mig som allmänhet, en av dem som har rätt att bli informerad om vad som ska beslutas i Stadshuset. Demokratin gäller alla, inte bara de ledamöter och ersättare som i dag ska få information med bud (för att inget ska läcka ut) inför morgondagens (torsdag den 19 oktober) snabbt insatta extrasammanträde med kommunfullmäktige.

Den bakomliggande tanken är att inga kort ska få synas i förhand, inget ska få diskuteras öppet och offentligt innan fullmäktiges möte klubbas igång klockan 19. Först då, när mötet öppnas, ska vi få veta varför mötet hålls.

Det är en tanke som strider mot kommunallagen, inte bara mot dess anda utan mot dess paragrafer. Öppna inte flanken för överklaganden, kära kommunledning. Affären med Northvolt är för viktig för det.

Kommunledningen vill alltså hålla hemligt att den vill göra en markaffär med batteriföretaget. Inte bara pris och villkor, utan till och med det faktum att det är en affär med Northvolt som ska beslutas om. Inget av detta ska vi få veta på förhand, vi som väljer våra folkvalda och betalar våra skatter.

Ty det kan skada “affärsmässigheten”.

Stadens juridiska expertis uppges ha gett klartecken till kommunfullmäktiges presidium att kalla till ett extrainsatt möte utan att berätta vad det ska handla om. Uppenbarligen tycks man tro att det räcker med att kungöra på anslagstavlan en vecka i förväg, vilket man gjort.

Enligt kommunallagens 5 kapitel ska en sådan kallelse även innehålla “uppgifter om de ärenden som ska behandlas”. Andemeningen är självklart att alla ska ha en möjlighet att ta reda på vad som ska ske. Vad är det annars för vits med demokrati och transparens?

På kallelsen som sitter i Stadshusets foajé står ingenting om detta. Där finns bara en enda punkt (förutom den sedvanliga punkten om protokollsjustering och så vidare) och den lyder: Beslutsärende.

God dag yxskaft. Lagen föreskriver att kommunen ska tala om vilket/vilka ärenden som ska behandlas och kommunen skriver “Beslutsärende”. Självklart är det ett beslutsärende, annars kallar man väl inte in ett helt fullmäktige. Men om vad? Driv inte gäck med kommunallagen, snälla.

Även ledamöterna och ersättarna ska enligt samma lag få veta vad det extrainkallade mötet ska handla om, samtidigt med att kallelsen går ut senast en vecka före.

Men inte heller de har fått veta något, inte ens att det handlar om Northvolt, när kallelsen skickades.

Stadshusets jurister tror sig ha hittat ett kryphål i lagen (varför ska man alltid leta kryphål?) när man läser den §14  femte kapitlet där det sägs att uppgift om ärendets innehåll till ledamöterna kan vänta till dagen före sammanträdet om ärendet är av så brådskande natur att man inte hinner kalla till sammanträdet förrän dagen före.

Därför skickas uppgifter ut till de folkvalda med sekreta bud i dag, dagen före.

Men så säger ju inte lagtexten! Den säger att uppgifter om ärendets innehåll får dröja bara om brådska gjort att kallelsen inte hunnit skickas ut, eller kungjorts. Men kallelsen skickades ju ut för en vecka sedan!

Då skulle uppgifter ärendet ha bifogats. Punkt slut. Både till de folkvalda och på kommunens anslagstavla.

För övrigt kan vi notera att den digitala anslagstavlan, på stadens hemsida, som får en större roll när den nya kommunallagen börjar gälla vid årsskiftet, inte innehöll en rad om morgondagens möte så sent som på onsdagsmorgonen. Där sägs ogenerat att nästa sammanträde med fullmäktige hålls i november.

Skärpning.

Lagarna, och lagarnas anda, må efterlevas.

Det behöver man inte vara rättshaverist för att tycka.

 

Hemligt, hemligt. På torsdag smäller det – eller inte?

Nu jäklar i min lilla låda hettar det till i spelet om batterifabriken.

Så här ligger det till, gott folk. Northvolt har meddelat att bolaget ska ge någon form av besked nu på torsdag. Bolaget vill då prompt veta att Västerås, eller för den delen även Skellefteå, kan ställa upp på bolagets villkor.

Därför har kommunfullmäktiges presidium kallat till ett extrainsatt möte med vår folkvalda församling på torsdag kväll. Kallelsen gick ut förra veckan för att klara kommunallagens krav på att utlysa mötet i laga ordning.

Men ingenting sägs i kallelsen om vad som ska avhandlas, inte ett ord om Northvolt, inte ett ord om nånting.

De folkvalda ska få förklarande handlingar i morgon, onsdag, utskickade med bud, har jag förstått, med krav på munkavle efter konstens alla diffusa regler. Allt är hemligt, superhemligt, JÄTTEhemligt fram tills fullmäktiges sammanträde klubbas igång på torsdag. Då lättas på den demokratiska förlåten.

Helt enligt kommunallagen, enligt dem jag pratat med. Men därom lär det nog bli diskussioner i efterhand. Om inte annat så lär väl diskussionen handla om det moraliska och demokratiska i alla hålla medborgarna utanför beslutsprocessen.

Ty några i den innersta cirkeln i Stadshuset vet förstås vad det handlar om. De vet att Northvolt på torsdag vill ha ett beslut om att bolaget ska få köpa si och så mycket mark av Västerås stad till det och det priset, bolaget vill också försäkra sig om att staden lovar att bekosta planläggning, vägar och gator och sådant.

En sådan markförsäljning kräver ett beslut av fullmäktige.

Motsvarande möte med fullmäktige behövs inte i Skellefteå, eftersom där är det kommunens energibolag som äger marken och därmed frågan, som man säger i politiska sammanhang. Vad Skellefteå kommun har lovat offentligt är att bygga tillräckligt antal nya bostäder om det skulle behövas.

Energifrågan har man ju redan löst däruppe, den lösningen är inte klar härnere. Men det kommer inte att handla om energin på torsdag utan bara om marken. Västerås stad ska förbinda sig att kratta manegen för batterifabriken.

Vilket besked lämnar då Northvolt? Uppenbarligen försöker bolaget hålla de två kommunerna på sträckbänken så länge det går. Men något form av besked kommer på torsdag och de styrande i Västerås tror sig veta, eller hoppas, att Northvolt kommer att säga ja till Västerås, om beslutet om marken formellt klubbas, men att Skellefteå uppmanas vara beredda på att ta över om något skulle strula.

Det kan ju också bli ett motsatt beslut, ingen vet helt bestämt, och då kanske det blir så att fullmäktiges presidium helt sonika ställer in mötet innan det öppnats och skickar hem de folkvalda med var sitt traktamente.

Enligt andra uppgifter har Northvolt bestämt sig för att dela tillverkningen mellan de två städerna, med det som kräver med spetskompetens i Västerås.

En sak är säker, litet spännande blir det.

Sedan är det ju till syvende och sist en fråga om Northvolt kommer att klara den tunga finansieringen och hur bolaget kommer att reagera på de nyheter som droppar in med jämna mellanrum om planer på batterifabriker runt om i Europa, nu senast en jättefabrik i Polen med kinesiskt kapital.

Ladda batterierna, ni folkvalda här i Västerås, och glöm inte att det inte finns en sekretesslag i världen som hindrar er från att läcka den handling ni får ta del av i morgon.

Det är helt upp till er. Lyssna inte på kommunledningen om den hävdar något annat.